Söndag 21/6

Efter dryga tre månader i nödläge öppnar Spanien upp landet igen. Förvisso med en mängd regler och restriktioner men det känns helt ok. Ganska förunderligt hur anpassningsbara vi människor är. I början av nedstängningen var vi lite kritiska mot alla inskränkningar vi fick i vår rörelsefrihet och det stenhårda kontrollsamhälle som snabbt bildades. Poliser och militärer blev en vanlig syn. Köer och väktare vid matbutikerna. Endast promenader på bestämda tider och under flera veckor bara promenader  för hundägare.

Under de senaste 3-4 veckorna har man successivt lättat på regelverket och samhället börjar sakta vakna upp. Vi får röra oss ute och resa mellan provinserna. Vi går spela golf. Restauranger har varit öppna men med begränsad kapacitet. Det har varit helt ok. Det känns tryggt. Nu kommer nästa utmaning. Fr.o.m idag är turister välkomna 😳 Rent logiskt förstår alla att det är nödvändigt och viktigt för att ekonomin ska ta fart. Hjulen måste börja snurra igen. Men känslomässigt är det svårare. Vi som suttit här i strikt karantän i nästan 100 dagar, vi känner oss trygga med varandra. Med våra nya och numera,  helt normala rutiner. Vi armbågshälsar, vi sitter med avstånd till varandra. Vi har handsprit vid matbordet, i bilen, handväskan, golfbagen, badrummet, köket, sängbordet etc. Vi har våra munskydd hängande i ena örat för att snabbt få på om någon okänd riskerar att komma närmare än 2 meter. Men nu känner vi oss hotade och utsatta av ”de andra” dom som levt som vanligt. Alla dessa svenskar som media sensationslystet rapporterat om. De som trängs på krogar, bussar, uteserveringar. Går på fester och firar högtider allt medan Herr Tegnell med lugn stämma hävdar att ”Vi ser en avmattning. Det planar ut.” Det faktum att över 5000 svenskar har dött är olyckligt…

Självklart har inte alla svenskar spårat ut och är potentiella smitthärdar. Det fattar vi också. Men känslan…. den finns där… så om vi upplevs som lite avvaktande när ni kommer så får ni ursäkta. Vi har bara blivit lite socialt distanserade.

Men oj så mycket rolig golf vi har spelat. Det har förutom ett antal varv på Los Naranjos också blivit en sväng på La Reserva och två varv på Sotogrande.

Har också kommit igång på allvar med gymträningen. Tre pass i veckan med Luca. Känner redan skillnad i både styrka och ork. Härlig känsla. Även Bamses långa ledighet är över. Två lektioner i veckan med Stefan och däremellan hemläxa och övningar. Det är lika svårt för oss båda två att få till momenten. Men det beror mer på min oförmåga att ge tydliga kommandon i rätt tid. Men skam den som ger sig.

Det finns en STOR fördel med att landsgränserna öppnar. Flygtrafiken kommer igång så smått. Mao kan jag snart flyga hem till lilla Clara 🥰

+2